Trygg och självsäker och lite om hur det funkar här

Lille Rex - vilken kille.
Kaxig, orädd unghund, men ändå så mjuk och go.

Rex gillar sängen i kammarn.

Det blev en liten "postlåde-runda" tillsammans med Rex, Chili och Vilda för att hämta dagens post. Det sällskapet kändes passande eftersom han visar sej vara rena rama ångloket som gärna vill nypa de andra som kommer på inkallning. Sånt är svårt att lära honom av med om det inte finns en naturlig ledare eller ordningsvakt i flocken. Och det är dom två damerna som styr upp resten av flocken när och ifall det behövs.

På prommisen fick Vilda, Chili och Rex gå okopplade, det brukar gå lugnt till med Chili och Vilda som sällskap.

När vi kommit halvvägs mötte vi ett travar-ekipage ...Rex stelnade till, tittade på mej, tittade på ekipaget, men valde att komma tillbaka rätt så snabbt till mej när jag ropade, troligen mest för att hästen såg stor och farligt snabb ut där den kom mot oss. Plus att han tidigare sett hästar tillsammans med sin matte och han tyckte dom var väldigt skumma dom där jättedjuren. :-)
Chili däremot tyckte att det där såg skitkul ut och skuttade glatt bort emot och upp nästan brevid ekipaget som visade sej vara en av de mer rutinerade kusk/hästarna här omkring. Tur som en toka hade jag att jag inte ställde till med nån olycka pga lösa hundar! (Note to self: Usch - inte göra om!)

Kusken var iallafall glad och hejade glatt - jag såg troligen lite mer spänd ut och hade nog lite svårare att pressa fram ett leende mitt i all min dumhet.

Rex känner sej för vid stenmuren, isigt och otrevligt.
Man ser ju att det är 30 december...eller??

Hm, ja, iallafall, när jag hade tömt postlådan och samlat mej (hundarna glömde händelsen så fort travar-ekipaget försvunnit ur sikte) gick vi den lilla omvägen via åkrarna istället för på den otrooooligt trafikerade vägen hem. ;)

Väl nere på åkern fick mamma Chili två gånger lov att tala om för Rex hur fel han gjorde när han om och om igen sprang på henne. Jag höll koll på Chili, (man vet ju aldrig med våra små rovdjur) - såg att hon tröttnade, gav honom två perfekta mor-till-son-åthutningar (eller högre rang till låg rang snarare) med ett litet litet hål i skinnet på hans öra som resultat. Han skrek ju såklart, som våra älskade greyisar gör ifall att ...men det var nog inte bara i förebyggande - det gjorde nog lite ont i örat också. Det räckte iallafall för att han inte skulle göra om det - under den rundan iallafall.

Han tog emot meddelandet precis som hans systrar skulle ha gjort. Med ett lugn ...och ett löfte om att det finns mer jävlar-anamma kvar till en annan gång. Kanske lär han sej så småningom att hoppa över det där med att kaxa mot andra och bara springa fort istället. =) Men han är ju bara ett litet busigt knytte än så länge. och dom måste ju få busa av sej medan dom är små.

Diva och Rex får äta tillsammans ur matskålarna han hade
med sej hemifrån. Ett av kullens många tvilling-par. 

De som har många hundar vet att det måste till lite planering  - vilka som kan gå tillsammans, gå långt, gå i skogen, längs vägen, över åkrarna osv. Om vi ska gå en okopplad promenad måste dom kombineras ihop utifrån personlighet för att vi ska undvika att vi tappar kontakten och dom bara rusar...eller ännu värre, det som vi *peppar peppar* har klarat oss från hittills: att dom ryker ihop på allvar och det blir blodvite eller ännu värre resultat.
I lek kan det nog lätt gå över till stridens hetta om vi inte är med och håller koll. Oftast är unghundarna lösa två och två, eller ensamma, men är det några gamlingar med så kan flera vara lösa samtidigt utan nån större risk att de hittar på dumheter.
Men, som sagt, vi måste hålla koll.

Bella sitter och tittar efter Rex, hon funderar garanterat på nåt bus.