Vissa dagar vill man inte ha.

Idag är en sån dag.

Teas ljus är tänt.
Varför?
Våra vänners svarta greyhound-diamant Soolo fick somna in idag.
Så orättvist, knappt fullvuxen, den lovande framtiden för sej.

Men allt som gick att göra var gjort - det var dags.

En stor del av hundägaransvaret är att se det. Att släppa när den tiden är inne. Vackra Soolo hade ont och hur bedrövligt det än känns så måste beslutet tas. Det var dags för honom att få slippa det onda som hade förvärrats.

Han gillade våra randiga Chili-tjejer när han var liten och sprang och lekte här ute.
Han gillade vår randiga katt också. ..så mycket så han tänkte ta sej en munsbit...men han fick bara lite torr päls den gången. Kan inte låta bli att le åt minnena.

Jag hoppas att Tea hjälper till och tar sej an honom nu - hon är ju iallafall randig, och han gillar ju det.

Vila i frid vackra Soolo.

Det finns inga ord som kan trösta. Många tankar och kramar till Monica och Anders.

Soolo, Fade to Black.
En gla' gobit som på bilden bara är knappt fyra månader gammal.